Matenmatenmatenmaten

Det är mycket svårare att skriva när det inte finns någonting roligt att berätta. Att skriva ner det som oroar gör att det blir mer verkligt, och därför mer skrämmande. Samtidigt måste man ta tjuren vid hornen någon gång, så jag gör det nu.

Sedan vi kom tillbaka till Umeå har Eddie fått amma mer och mer fritt. Vi tycker att det gått bra och han har varit nöjd. Ett problem med att ha track är att det ibland kan vara svårt att svälja, inte så konstigt egentligen i och med att det främmande föremål instucken i halsen. Det har visat sig vara ett problem också för honom. 

När han äter sätter han ibland i vrångstrupen och det kommer mat upp genom tracken. Det gör honom förstås väldigt irriterad och han orkar inte äta lika mycket som han kanske skulle gjort annars. 

Det här innebär att han inte gått upp i vikt som han ska. Vi har provat flera olika nappflaskor och nu har vi bestämt att han inte ska ammas för att det verkar för jobbigt för honom att byta mellan bröstet och flaskan. Tillbaka till robotpumpen alltså, mördarmaskinen.

Dietisten kom förbi idag och nämnde sondmatning, ett ord som vi skyggar för. 


Men det är inte bara elände. Jag hade finbesök av tre kollegor nu på kvällen. Och så fick jag ett fantastiskt fint brev av min gudmor. Riktiga brev med frimärken på, det är något alldeles extra och det här innehöll dessutom visdomsord och tröst.

Jag är så tacksam för de människor som finns omkring mig. Kanske allra mest dagar som denna.

 

Annonser

2 thoughts on “Matenmatenmatenmaten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s