Oh holy Holiday

Tiden går så makalöst fort och jag inser att det är urlänge sedan jag publicerade en riktig uppdatering om hur det går för Eddie och vad vi gör i vår vardag.

Sommarn kom och gick utan att den kändes som att den var på riktigt. Vi flyttade till ett nytt hus och mitt i allt detta började Eddie göra ljud. Inga riktiga ljud, mer som puffar på utandningen. Det var på min födelsedag, den 13 juni, som vi hörde det första gången. Jag kunde inte ha fått en bättre födelsedagspresent. Under sommaren har det blivit mer och mer och igår, den första september, på min mammas födelsedag, sa Eddie Mabba och Babba. Det låter som viskningar men det är riktiga ord och de är de vackraste ljud jag vet.

Vi var på undersökning på ÖNH i förrgår. Vi hade förstås höga förväntningar eftersom Eddie börjat göra ljud på utandningarna (alla inandningar går fortfarande via tracken). Men eftersom laryngoskopi är en allt annat än behaglig undersökning, och Eddie är enskilt annat än sävlig gosse klampade han igenom totalt och fick inte upp någon luft alls via stämbanden. Vi lyckades trots allt övertala vår läkare att Eddie ska få testa talventil vid nästa trackbyte, men vis av erfarenhet tror jag att det är bättre att prova hemma.

Under sommaren har vi också, den hårda vägen, fått lära oss att Eddie fortfarande är fundamentalt beroende av tracken. Under ett nackbandsbyte för två veckor sedan kastade han sig bakåt, ur min famn, och tracken satt fortfarande kvar mellan mina fingrar. Det var stört omöjligt att få tillbaka den. Inte förrän han svimmade, och musklerna i halsen slappnade av, lyckades jag få tillbaka den. Vid det laget hade han slutat försöka andas och det var inte många sekunder från att vi hade behövt återuppliva honom. Om han bara hade haft vett att begripa hur farligt det kan bli för honom, om han bara inte kämpat emot så gruvligt. Det blir svårare ju större och starkare han blir.

Men sommaren har också levererat några av de allra finaste minnena av Eddie. Det är hans röst förstås, hans försök att överrösta bröderna med sina viskningar, men också alla vidunderliga och livsfarliga äventyr vi varit ute på.

Vi har tagit oss i bil fram och tillbaka till Legoland. En resa på totalt 3000 km. Eddie har överlevt, och hållit sig frisk, genom poolbaren, havsbad och sjöbad. Han har charmerat skiten ur vänner, släktingar och udda folk som vi mött på gatan. Han har lärt sig hoppa studsmatta och åka rutschkana så att han tryckte fast tracknäsan så till den milda grad att vi fick åka in på akut trackbyte.

Dopfest för Celeste på Cedergrenska tornet i Stocksund.

Museibesök Millesgården.

Jordgubbssjälvplock och kaninbesök i Håkmark.

Sandstrand vid Bäcksjön.

Poolbad i Danmark. (Mamman är rimligt överpeppad och skräckslagen)

Besök hos farfar och Carita i Skåne.

Besök hos mormor i Värmland.

Glassfest i Njurunda.

Tagenlek på Nydala.

Vårutflykt vid Umeälven.

Lådbilstur i Edsele.

Besök hos morfar och Maud i Edsele.

Hotellfrukost med Jenny.

Glassfest i Ljusnefors.

Utflykt till Brahehus och polkagrisfest.

Första tågresan i livet gick till Örnsköldsvik.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s