Så ska vårdplatser – och liv – räddas

I dag har jag suttit i videokonferens i 6 timmar. Egentligen skulle jag ha deltagit i konferensen i Stockholm, men eftersom Eddie blivit febrig fick jag ställa in resan och vara med hemifrån istället. 

Egentligen är det vanvett att flyga fram och tillbaka till Stockholm för ett endagsjobb när man lika gärna kan sitta framför datorn och delta, och nu har jag besparat atmosfären flera hundra kilo koldioxid och min arbetsgivare flera tusen kronor – och ändå deltagit i ”SVT konferens: digital” en heldag.

Utöver massor av intressant framtidsspaning inom media diskuterades även digital utveckling inom vården. Darja Isaksson berättade att   90.000 människor dog i Holland förra året på grund av informationsmissar som hade kunnat undvikas om digitala överföringar hade använts och fungerat.

Digitaliseringen av den offentliga sektorn går oväntat långsamt i Sverige. I ett land med fantastiskt bred tillgång till internet och med trendkänsliga och uppkopplade invånare förvånas jag över att Sverige bara kommer på en 23:e plats i Europa då det gäller smarta lösningar inom offentlig sektor.

Första digitala remissen skickades mellan två landsting förra månaden.

Det här gör mig förstås bekymrad och orolig, å ena sidan, och kreativ och idérik å andra sidan.

För tänk vad mycket bra man kunde göra om vården införde smarta lösningar!

  1. Trådlös saturationsmätare som skickar signal till mobilen för avläsning. Då slipper Eddie trassla in sig i sladdar.
  2. Materialbeställning via inloggning på mina vårdkontakter. (Eller om landstingets anställda kunde lära sig använda mejl 😉)
  3. Bedömning av logoped och sjukgymnast i hemmet via webbkamera – för en avslappnad och naturlig lekstund/måltid, istället för uppstyltad undersökning på sjukhus.
  4. Internt trygghetslarm kopplat från vårdrummet till min/Jens telefon.

Ja, det finns säkert massa fler exempel, men det här är vad jag kommer på nu. Här kan du läsa om hur vi automatiserat materialbeställningen.

För mig är det faktiskt svårt att förstå varför inte saturationsmätaren på intensiven inte automatiskt registrerar värdena en gång i timmen. När vi var på barn 4 var sköterskorna tvugna att fylla i information om patienterna i två datasystem och på papperslistor. På uppvaket fyllde sköterskorna i papperslistor som de sedan förde in i dataprogram. Vårdcentralen tar emot materialbeställningar av oss som de sedan manuellt knappar in i beställningsprogram hos leverantören. Det måste gå att skippa mellanhanden där. 

Begriper ni hur mycket pengar och arbetstid vårdpersonalen lägger ner på att göra jobb som datorer skulle kunna göra åt dem? Där har vi den verkliga besparingen inom sjukvården. 

Annonser

Vad är trakeotomi?

  

Trakeotomi är ett kirurgiskt ingrepp där det görs en öppning i halsen (stoma) under struphuvudet för att underlätta andningen. I hålet placeras en trakealkanyl som patienten andas igenom.

  
Bildkälla.

  1. Stämband
  2. Brosk
  3. Brosk
  4. Luftstrupen 
  5. Cuffad trakealkanyl (en liten ballong blåses upp för att inte luft ska passera på sidan om röret. Eddies trakealkanyl har ingen cuff.

Den lila ringen på bilden är patientens ”näsa”. Den kallas befuktare och ser till att luften som går ner i lungorna inte är för torr. Den fungerar också som en fysisk barriär som filtrerar bort smuts och andra partiklar som finns i luften.

Trakeotomi är inget ovanligt ingrepp inom sjukvården men ofta tas trakealkanylen bort när patienten inte längre behöver respiratorvård. Eddie föddes med ett problem som inte kräver assisterad andning därför kan han röra sig fritt utan att behöva sitta fast i maskiner. Diagnosen som han har, stämbandspares, är däremot mycket ovanlig. Bara ett eller ett par fall per år noteras hos spädbarn i Sverige.

Vad skiljer ett barn med track från ett barn utan track?

I Eddies fall: mycket lite. 

  1. Han andas genom sin ”halsnäsa” istället för genom sin ”ansiktsnäsa”.
  2. Han kan inte hosta och måste därför få hjälp att suga upp slem. Annars finns risk att andningsvägen täpps till av en slempropp.
  3. Han kan inte ha halsen under vatten, då rinner det rakt ned i lungorna.
  4. Han blir lätt förkyld och förkylningar kan drabba honom hårdare än andra barn eftersom luftvägen till lungorna är kortare.
  5. Han kan inte vara utomhus när det är kallare än -5. Luften värms vanligtvis upp i näsan, men inte på trakeotomerade personer.
  6. Vi föräldrar måste byta hans nackband en gång varje dag. Vi behöver också specialutbildning i HLR för trakeostomerade personer och ett förråd fullt av extrautrustning hemma.